Mat och sömn

Rasmus ätande och sovande börjar bli lite jobbigt. Eller rättare sagt, inte sovande. Det enda sättet att få honom att sova nuförtiden är att han är fastklistrad i bröstet. Om jag försöker komma loss så vaknar han och somnar inte pånytt före han får bröst igen. Han gallskriker och han kan göra det hur länge som helst. Sen när han väl somnar så sover han max 30-40 min och sen vaknar han igen. Det är ingen skillnad sover han inne, ute, i sängen, i vagnen eller i bilen. Han somnar inte om pånytt heller.

Jag har funderat en tid på att kanske börja ge fast mat åt Rasmus eftersom jag tycker att hans dag ofta går ut på att hänga vid tissen och sova några stunder emellan. Eller kanske det bara känns så. I ett skede försökte jag skriva upp när han åt o.s.v. men det varade inte länge eftersom jag inte alltid kom ihåg/orkade skriva t.ex. på natten. Men en dag räknade jag att han åt 16 gånger. Alla gånger åt han ju förstås inte för att han var hungrig, men 16 gånger på 24 timmar är nog helt för många gånger. Man blir pöpi med mindre. 

Ända sedan jag började fundera på Rasmus ätande och sovande har jag lusläst vår vän internätet. Och det borde jag ju inte ha gjort eftersom det gjorde mig ännu mera osäker på vad vi borde göra med ätandet och sovandet. En del säger det ena och en del helt tvärtemot. Jag menar, hur vet man att det man gör inte ger traumor åt barnet livet ut?

Idag tog jag tag i saken och mailade rådgivningstanten om råd. Hon tyckte att vi ska börja ge fast mat åt honom nu för att veta att han iaf inte är hungrig när han vill ha bröst. Han är ju nog en stor pojke så han behöver ju mat.

Så nu ska vi börja provsmaka. Vi ska se om det blir lunch imorgon eller först på torsdagen. Spännande.