Galenskap

Vi lever. Eller kanske jag sku säga att vi andas, för det känns nog inte som om jag sku leva på andra sätt för tillfället. Håller på att bli galen med Rasmus ätande och sovande. Måste nog ta och börja läsa mig in på olika alternativ att få honom att sova utan bröst. Sku inte ännu vilja sluta amma helt, men för tillfället känns det nästan som om det är enda alternativet om jag ska hållas någorlunda klar i huvudet. Eller så hoppas jag på att det här går över riktigt snabbt.

Igår mellan kl 20.30 och 01.13 ammade jag honom 10 gånger. Bara som exempel.

En bättre fortsättning

Min son vet nog verkligen när mamma behöver piggas upp! Han har gjort 3 premiärer idag. Genast imorse svängde han sig från rygg till mage. Han var så söt när han riktigt kämpade för att komma över från sidan! På dagen satte han fötterna i munnen första gången, länge har han nog kämpat för att få dom i munnen också! Ikväll låg han på mage på golvet och drog sig runt ett helt varv med hjälp av händerna. Så snart har vi nog garanterat fart på i det här huset!

Det här vet jag inte om jag vågar säga högt, men idag fick t.o.m. jag sova päikkäre eftersom herrn sov ute i vagnen i hela 3 timmar. Hoppas han nu fortsätter på samma linje och slutar med sina halv timmes päikkäre.

Dessutom kan jag berätta att termometern visar 23.8 grader nu så det var värt att stiga upp och elda för brinnkära livet. Nu är jag så slut i både kropp och själ att det är bara att stupa i säng.

Några mycket fula ord!

Den verkliga charmen med att bo i egnahemshus är nog att vakna till att man nästan fryser rumpan av sig. Eller sen inte. Det var bara att snällt be sambon att sätta på kaffe och själv stiga upp och elda tackan för att kanske överleva dagen. 

Såhär borde det ju alltså inte vara i ett nytt hus. Men tack vare vår kära husteknikgubbe som är så snäll att han har lurat oss genom att bl.a. installera en modell mindre värmepump och ändå tagit betalt för den större modellen som vi beställde, så får vi frysa igen en gång. Nu börjar mina nerver vara slut med den gubben och jag hoppas att han får sitt straff nångång. Men mest av allt skulle jag nog önska att ingen annan sku behöva gå igenom samma som vi och därför tänker vi nu stå på oss ända till slut. Han ska tammetusan inte slippa och slinka den här gången som han så många gånger tidigare tydligen har gjort!

Nu ska jag fortsätta svära och dricka mitt kaffe och hoppas på att mitt blodtryck lugnar ner sig till kvällen.

Hopplöshet i luften

Rekordet jag skrev om senast var nog bara ett undantag. Följande dag sov Rasmus två timmars dagssömn, men nu efter det är vi tillbaks till det gamla vanliga. En halv timme och sen vaknar han, oberoende var han sover.

Nätterna går också som förr. Den första etappen sover han max 3 timmar i ett sträck och sen är det mat som gäller. Efter det sover han igen ca 2 timmar och så mat igen. Jag ser snart ut som ett vandrande spöke. Han har fått potatis till middag också nu några dagar. Men det har gjort nätterna bara värre för nu har han ont i magen också. Och han vaknar och äter precis lika ofta som förr. Han gråter och pruttar och gråter lite mer och pruttar lite mer.

Vi fick rådet på rådgivningen att börja med gröt istället för kött vid 5månaders ålder för att kunna ge fler mål åt honom. Men det är ju över en månad till dess ännu. Han tycks nog behöva mat som en riktig karl.

Suck, vad ska det här bli till.

Rekord

Vår kära son har sovit nu 3,5 timme på balkongen och tycks sova ännu också! För en timme sen skickade jag ut M för att kolla att Rasmus faktiskt andas ännu. Snart får jag nog gå och väcka honom! Hoppas det inte bara är ett undantag utan att han börjar sova längre dagssömn nu när han får mat i magen. 

Nam nam!

Igår, självständighetsdagen till ära, fick Rasmus smaka potatis första gången. Första skeden gick ner utan att han ens märkte att det var något annat än vitaminerna som han fick. Andra skeden tvinnade i munnen ganska länge och kom ibland ut tillbaks och sen började han gråta, stackarn! Efter att vi steg upp från bordet spytta han upp resten också.

Idag var han lite skeptiskt till första skeden men sen gick det riktigt bra. Han skulle säkert ha ätit mera om han skulle ha fått, men bättre väl att börja med lite i gången. Lite ont i magen verkar han dessutom ha haft idag.

Imorgon ska jag försöka ge potatisen åt honom redan vid halv 11 och hoppas att han efter det skulle sova en 2-3 timmars dagssömn. Han sover fortfarande bara 30-40 minuter per gång och det börjar nog bli riktigt frustrerande! Hoppas det går om snart.

Mat och sömn

Rasmus ätande och sovande börjar bli lite jobbigt. Eller rättare sagt, inte sovande. Det enda sättet att få honom att sova nuförtiden är att han är fastklistrad i bröstet. Om jag försöker komma loss så vaknar han och somnar inte pånytt före han får bröst igen. Han gallskriker och han kan göra det hur länge som helst. Sen när han väl somnar så sover han max 30-40 min och sen vaknar han igen. Det är ingen skillnad sover han inne, ute, i sängen, i vagnen eller i bilen. Han somnar inte om pånytt heller.

Jag har funderat en tid på att kanske börja ge fast mat åt Rasmus eftersom jag tycker att hans dag ofta går ut på att hänga vid tissen och sova några stunder emellan. Eller kanske det bara känns så. I ett skede försökte jag skriva upp när han åt o.s.v. men det varade inte länge eftersom jag inte alltid kom ihåg/orkade skriva t.ex. på natten. Men en dag räknade jag att han åt 16 gånger. Alla gånger åt han ju förstås inte för att han var hungrig, men 16 gånger på 24 timmar är nog helt för många gånger. Man blir pöpi med mindre. 

Ända sedan jag började fundera på Rasmus ätande och sovande har jag lusläst vår vän internätet. Och det borde jag ju inte ha gjort eftersom det gjorde mig ännu mera osäker på vad vi borde göra med ätandet och sovandet. En del säger det ena och en del helt tvärtemot. Jag menar, hur vet man att det man gör inte ger traumor åt barnet livet ut?

Idag tog jag tag i saken och mailade rådgivningstanten om råd. Hon tyckte att vi ska börja ge fast mat åt honom nu för att veta att han iaf inte är hungrig när han vill ha bröst. Han är ju nog en stor pojke så han behöver ju mat.

Så nu ska vi börja provsmaka. Vi ska se om det blir lunch imorgon eller först på torsdagen. Spännande.

Kan det inte vara onsdag redan

Nu längtar jag verkligen till onsdagen. Jag och M ska iväg på tumis (eller egentligen med 748 st. andra) på fest. Första gången Rasmus ska vara utan mamma och pappa, om man inte räknar med då jag var på begravning då han var en vecka gammal. Dessutom har jag en gång varit till butiken och en gång till frissan utan honom sen han föddes.

Jag känner att det verkligen behövs. Speciellt nu när vi började avvänja Rasmus från att somna vid tissen så känns det som om nerverna verkligen prövas. Och det är säkert lite mot vad framtiden hämtar med sig med trotsåldrar och tonår.

På onsdagen tänker jag dricka vin och cider och kanske vara lite salongsberusad medan Rasmus är hemma med sin mommo. Mamma ska vara här övernatten och tyckte att hon sköter Rasmus hela natten så att jag får sova en hel natt (också den första sedan han föddes). Jag hoppas att han tänker ta tuttflaskan så att mamma inte behöver mata mjölken i honom med sked och jag hoppas också att han inte tänker gallskrika hela kvällen igenom.