måndag 4 juni 2012

Tappat hoppet

Just nu känns det igen som om jag aldrig kommer att få min examen. Har sluibat nu mer eller mindre i 2 veckor från examensarbetsskrivandet och försöker nu ta tag i det igen. Fy fan. Ibland tappar jag också meningen med hela skiten, hur gör 50 sidor text mig till en bättre sjukskötare? Försöker intala mig att det är så lite kvar och det lönar sig att kämpa nu och inte i höst, men det känns nog inte bättre alls. Det kommer att bli många svårdomar och många tårar kommer att fällas ännu före den här skiten är godkänd. Skulle bara vara så skönt att ge opp och bry blanka fan i allt.

Besviken

Idag fick jag brev på posten:

"Ilmoitamme ystävällisesti että Teille on varattu aika synnytysvalmennukseen 23.7.2012 klo. 17."


Varför så sent? Jag menar, bestämmer sig knölen för att komma ut lite tidigare så har vi ju inte varit på nån förberedelse. Jag hade faktiskt sett fram emot förberedelsen och antog att den kommer att vara snart. Tror att det skulle ha lugnat mig lite att få se utrymmena och att lite veta mera, men nu får jag väl bara fortsätta grubbla tills dess då.

lördag 2 juni 2012

Tant-meducin

Igår var jag som sagt på rådgivningen. Allt var bra med Alfred, han hade bara lite svårt att ligga stilla när det skulle lyssnas på hjärtljuden. Han var väl så chockerad av cykelfärden, stackarn. Nu hade mitt hemoglobin sjunkit under gränsen, så borde börja ta extra järn. Jag som hade tänkt slippa det när värdet var 142 i början, men inte.

Det förklarar min trötthet och utmattning den senaste tiden iaf, så det är ju positivt att det troligen blir bättre nu. Så nu har jag köpt den äkta tant-medicinen, obsidan, som alla gamla mommon äter. Hoppas magen inte tar illa opp.

fredag 1 juni 2012

Bamse på cykel

Idag har jag överträffat mig själv och cyklat till rådgivningen OCH tillbaks! Kunde nästan känna hur fettet brändes i låren, haha yeah right (önsketänkande). Det var dessutom min första cykeltur med min mommo-cykel som jag köpte av en bekant i höstas.


Min mage ser helt weird ut, kanske det är skjortan som gör det eller så har det 
flyttat in en riktig alien i min mage. Man vet aldrig.