Veckans program

Det har varit lite tyst här senaste veckan. Det beror på att vi har haft full rulle sen senast.

Veckan har gått i ett huj. Vi har haft gäster nästan varje kväll eller varit bortbjudna, vi har städat (inte bara ett par timmars projekt i det här huset och med en Rasmus hängande i byxbunten), jag och Rasmus har varit i skolan, vi har träffat vänner och det har varit rådgivningsbesök. Mycket program för en hemmamamma alltså!

Jag har också undersökt stadens dagshemsutbud och försökt hitta alla skolpapper som legat och dammat. Nu är alla ansökningar inlämnade, förutom några kela-papper men det är ingen panik med dem ännu. Jag har fixat barnvakt åt Rasmus ett par dagar i veckan så att jag ska få skriva mitt examensarbete. Nästa vecka ska jag igen till skolan och gå igenom arbetet med min lärare för att igen komma igång.

Nu ska jag förbereda maten och sen får jag hoppeligen dra andan en stund när pappan i huset kommer hem.

Dagens skratt

Barn kan nog vara så roliga! Väntar med iver och fasa på vad vår herreman kommer att komma med när den tiden kommer.

Sannolikheten

Vad är sannolikheten att ungen just idag inte går med på att sova sin dagssömn?! Efter att i 50 minuter försökt få honom att somna om efter en 20 minuters tupplur gav jag upp och hade lust att kasta någo genom fönstret (inte barnet, men någo annat). Så nu försöker vi i bra samarbete fylla i blanketterna eftersom han inte heller vill leka ensam på golvet idag.

Ni kan ju gissa hur det går.

Dagens tema

Dagens tema: blanketter.

Kött, kött å potäter

Igår fick Rasmus smaka på broiler för första gången. Lite snörpte han på näsan först men sen slank det ner som om han aldrig skulle ha ätit något annat.

Det var meningen att börja ge kött åt honom för ett par veckor sedan, men det var då vi började ta tag i sovandet så ätandet fick vänta en tid. Var rädd att han skulle få ont i magen och sovandet skulle skita sig därför. Men både dagen och natten gick bra, så nu är det bara att tuta och köra!

Fram fram!

Härtills har Rasmus nog förflyttat sig från plats A till plats B på något sätt men utan att åla som dom flesta bebisar gör. Han var på god väg att börja åla redan för en tid sedan, men sen glömde han lite bort det när han kom på att man också kan rulla sig fram dit man vill.

Igår hiffade han äntligen hur man tar sig framåt sådär påriktigt. För det mesta ålar han men han har inte riktigt bestämt sig om han ska krypa genast eller åla först, så ofta gör han en blandning av dem. Det ser så roligt ut och han är så otroligt söt när han kämpar att mitt hjärta smälter varje gång!

Babysim

Rasmus älskade att simma! När halvtimmen hade gått och det var slut på det roliga ville han bara fortsätta plaska. Mamma och pappa diggade också. Omklädningsrummet var lite trångt och det skulle ha varit roligt med lite mera praktisk info på förhand men annors var det riktigt lyckat. Vi fick ju nog ett infopaket på posten, men det är ändå lite svårt att veta när man är ny.

Simmandet fick alltså helt klart godkänt av hela familjen och står härefter i kalendern på lördagarna.

Förändringen

Nu kanske jag vågar berätta lite mera om Rasmus sömn.

För två veckor sedan trodde jag ännu att det inte är möjligt för honom att sova längre än tre timmar i sträck, för att inte tala om hela nätter. För mig brukade kvällarna brukade gå ut på att maratonamma honom, de värsta kvällarna kunde han vakna med en kvarts mellanrum. På nätterna vaknade han med två timmars mellanrum och var det riktigt lyxigt så kunde han nångång vakna med endast tre timmars mellanrum. Den senaste tiden började jag känna ångest för ammandet speciellt på kvällen och till slut bestämde vi att nu får det räcka och tog tag i saken.

Våra kvällar ser nu ut ungefär såhär:

19-19.30 kvällsgröt

kvällstvätt och pyjamas

cuplaton

tandtvätt

amma

kvällssaga

19.45-20.00 Rasmus somnar

Han sover i vår säng fortfarande. Han somnar på mage, jag ligger bredvid, klappar honom på rumpan eller pajar ryggen och sjunger sakta någon vaggsång. Det tar max. 10 minuter för honom att somna och sen sover han, inget maratonammande mera. Varje kväll när jag går ut från sovrummet känner jag mig  så otroligt lättad och det känns som om ett berg skulle ha fallit från axlarna.

Rasmus sover för det mesta utan att vakna till kl. 4.30-5 men har några gånger vaknat omkring midnatt också. Om han tydligt är hungrig får han rumsvarm ersättning från pipmuggen, annors kan han få lite vatten eller så somnar han om utan något att dricka alls. Ibland har han också tyckt att det är morgon då och börjat leka och försökt väcka oss. Ibland har han också sovit i ett sträck till kl. 6, men då är han vrålhungrig när han vaknar. Senast 6.30 är vi uppe.

Efter de första nätterna kände jag mig som en ny mänska, utvilad, pigg och kry. Nu börjar jag märka hur mycket sömn jag har att ta igen. Fast jag har fått sova 7-8 timmar så är jag ändå dödstrött när Rasmus vaknar på morgonen och väntar bara tills han tar sin första tupplur så att jag också får sova lite till. Ibland sover jag också under tiden som han sover sin andra dagssömn. Det tar säkert sin tid före man har tagit ikapp över ett halvt års sömnbrist.

Vi har ännu lite kvar att jobba med, t.ex. flytta ammandet till före tandtvätten och att han skulle sova i egen säng, men nu känns allt så bra att jag vet inte om vi vågar ändra på något just nu.

Jag är så glad att vi till slut hade samlat tillräckligt krafter och tog mod till oss. Att ta tag i sömnen, somnandet och ammandet var nog det bästa beslutet vi har gjort. Rasmus verkar också som en lite piggare och gladare bebis efter att han får sova om nätterna.

Brallor

Igår köpte vi badbrallor åt Rasmus för babysimmet. Skulle ha vilja ha ett par t.ex. adidas-byxor eller liknande, men eftersom det blir sim redan på lördag så fick vi nöja oss med utbudet här i stan. Men nog är dom söta iaf!

Framtiden

Råkade se att man ska ansökan om dagisplats senast 28.2 för nästa år. Nu redan? Hur ska jag kunna veta vad jag eller vi kommer att göra nästa vinter? Min lilla bebis på dagis? Jag har tänkt vara hemma iaf över sommaren men sen har jag inga planer. Jag är lite tudelad, det skulle vara roligt att jobba ibland och träffa mänskor, göra ett jobb som man trivs med men samtidigt skulle jag inte vilja sätta en ett-åring på dagis.

Jag borde få mina studier klara, jag vet inte ens om jag har en studieplats för tillfället eller inte. Jag har liksom helt totalt glömt det sedan Rasmus blev född. När ska man hinna med att tänka ens på något examensarbete? Men det är ju fast i så lite, men ändå så mycket. Borde ta tag i saken och kontakta skolan, men på nåt sätt drar jag mig för det. Tänk, om jag skulle ha haft lite mera självdisciplin och varit lite mindre trött på allt i våras så skulle jag ha pappren i handen redan. Det är ju lätt att tänka så nu, men då kändes det faktiskt oöverkomligt. Jag vet inte om det känns mindre oöverkomligt nu.

Det blev en massa flum, men så känns det i mitt huvud också, bara en hög med tankar som aldrig kommer till någon slutsats. 

Måndag

En helt okej måndag härtills. Rasmus har fått leka med sina kaveris, en flicka som är 1 år äldre och en pojke som är en månad yngre. Han är inte riktigt van med andra barn, vi inte har någon nära som skulle ha små barn (förutom dem vi var hos idag) och de släktbarn som finns närmare är redan i tonåren. Rasmus var nog lite blyg och fundersam över de andra barnen, han ville helst vara i famnen och titta omkring därifrån. Nu ska vi nog börja träffas oftare. Jag har också funderat på att gå på öppna dagiset här i stan för att han ska lära sig vara bland andra barn, men vi ska se.

Anmälde oss också just till babysimmet. Ska bli roligt att se vad han diggar. När han var mindre hatade han ju badet så han fick duscha istället, men nu har han börjat trivas i badet också. Hela duschrummet brukar vara dränkt efteråt.

Nu sover Rasmus så jag ska också passa på att slänga mig på soffan en stund.

Trots?

När vi äntligen fått lite ordning på sovandet kommer följande nervprövning. Kan man ha trotsålder redan vid 5 månaders ålder? Protesterar han över de nya sovarrangemangen? Igår bad jag M att hämta hem öronproppar från jobbet för att kanske undvika tinnitus eller nedsatt hörsel. Rasmus ljudnivå är helt otrolig för tillfället och han vägrar allt. Han ska inte tvätta händerna, inte äta, inte leka, inte sjunga, inte ligga på golvet, inte vara i famnen, inte se på tv, ingenting är liksom bra. Det är nu fjärde eller femte dagen i rad som vi håller på att tappa nerverna med varandra, han och jag.

Finns det någon annan som har haft det likadant? Är det helt normalt vid den här åldern? Eller är det något som jag inte fattar?

Bara så ni vet

Det är skönt att sova!

Kvällen gick sådär, Rasmus hade ont i magen så han vaknade ett par gånger men sov sedan till kl. 3. Han var hungrig och hade ännu också ont i magen. Han fick ersättning från pipmuggen och somnade om efter en timme. Sedan sov han till kl. 6 då pappas väckarklocka ringde. Jag ammade och så steg vi upp. Jag är verkligen ingen morgonmänska och M är det ännu mindre så jag vet inte hur vi ska orka upp med gott humör varje morgon den tiden. Man vänjer väl sig.

Fjärde natten

Jag vet inte om jag vågar säga det högt, men Rasmus har sovit 23.30-05.00 i natt. Senast som jag har sovit så länge i sträck är 7-8 månader sedan. Fast jag var vaken kl 3, men steg upp och drack vatten och fortsatte sova.

Nattandet var igen ett kapitel för sig men det är något vi får jobba på. Rasmus somnade 20.15 men  vaknade 22.30. Han somnade om ganska snabbt men varje gång jag försökte flytta honom till sin säng vaknade han och gallskrek. Han fick ersättning från pipmuggen 23.20 och somnade. Vi bestämde att jag sover i sovrummet och att Rasmus får sova med oss men vi håller fast vid att inget ammande före 5-tiden. Exakt 5 vaknade han och var vrålhungrig, han åt, somnade om och sov till 6.30 då pappan for iväg på jobb.

Vi hoppas att Rasmus nu har förstått att det är skönare att sova på natten än att gråta eller äta och att han fortsätter sova som i natt.

Förbannade tänder

Rubriken säger allt. Natten gick som den gick, åt hel*ete. Imorse märkte jag att det finns ett åttonde tand-början i Rasmus mun. Kanske han skulle sova 12 timmars nätter utan att vakna alls om det inte skulle vara för dom där tänderna. Nästa natt ska han åtminstone medicineras med panadol innan läggdags, ifall det sku ha någon inverkan. Berättar mer om natten senare, om jag orkar.

Och hur typiskt är det inte när du påriktigt inte skulle vilja göra annat än sova när ungen sover dagssömn så ringer sambon och meddelar att en el-gubbe kommer hit om ungefär en timme för att kolla läget. Det här var just då Rasmus hade ätit och skulle bara byta blöja och sätta ut honom. Huset ser ut som sju hiroshima-bombnedslag och lika gör jag. Inte hjälper väl annat än att börja panikstäda och se till att man ens har bh:n på sig under skjortan och kanske hunnit borsta tänderna när gubben kommer. Det hände för 1,5 timme sen. Nu har gubben inte ens ringt att han startar ännu och det tar en halv timme för honom att köra. Så Rasmus hinner vakna 13 gånger före han är här.

Nåh, iaf är hemmet i lite bättre ordning än tidigare och jag har hunnit borsta tänderna och klä på mig.

Natt två

Rasmus sov 20.45-22.15, 00.40-05.10, 05.50-08.00 och 08.10-09.00. Det var en tung natt på ett sätt men vi såg också lite framsteg i och med att han vaknade först efter kl. 5.

Kvällen började bra, Rasmus åt middagen och kvällsgröten mycket bättre än vanligt, kanske han fattade att han måste ladda upp för natten. Han var på strålande humör och alla kvällssysslor gick bra. Men sen sket nattandet sig totalt. Han ville inte somna och mitt tålamod var nästan slut när han äntligen slocknade i vår säng efter över en timmes nattande. Min rygg var nära på att brista efter att jag säkert 25 gånger hade lyft honom till spjälsängen och därifrån. Höjden på sängen är inte gjord för såhär korta stumpar så vi borde såga av benen på den eller bygga en trappa upp åt mig.

Rasmus somnade 20.45, vaknade 22.15. Han skrek och skrek och lugnade inte ner sig. Pappans tålamod var nära på att ta slut och han var riktigt nära på att ge upp men jag kämpade på honom och han orkade lite till. Tacka vet jag textmeddelanden, fast det kanske kändes lite onödigt att texta till varandra när man bara har en vägg mellan sig.

När det gått över två timmar och han ännu inte sov var pappans tålamod påriktigt slut, inget fick Rasmus att lugna ner sig så jag gick in och tog honom i famnen. Han lugnade sig för en stund, men sen blev han ännu mer arg och grät ännu värre. Han verkade törstig så jag halvtvingade honom att dricka lite vatten. Han började lugna ner sig och jag kunde sätta ner honom i sängen, lade mig bredvid. Han försökte få bröst, men jag gav mig inte. Till slut gav han upp efter att jag viskande sjungit "vem kan segla" en stund (som kändes som en evighet). Jag lyfte honom till hans egen säng där han sov till 5.10.

När han vaknade försökte pappa först få honom att lugna ner sig, men lyckades inte genast. Vi konstaterade att klockan var så mycket redan att det var okej att äta, så jag ammade honom. Jag lät honom inte somna vid bröstet, så det tog en stund innan han somnade igen. Jag lyfte honom tillbaks i hans egen säng där han sov till 8-tiden. Då fick han komma över till vår säng där jag ammade honom och vi somnade båda två och sov till 9-tiden.

En helt okej natt alltså, förutom början av natten då. Vi hoppas på en ännu bättre nästa natt. Pappan ska  dessutom iväg på jobb på morgonen.

Natt ett

Den första natten utan amning jaa. Rasmus sov 21.15-00.15, 01.30-04.15 och 5.30-8.10. Han grät en hel del, men pappan i huset klarade det bra. För mig kändes det riktigt jävligt, speciellt i början, och det blev några tårar för min del också. 

När Rasmus vaknade andra gången (alltså efter kl 4) gav jag mat åt honom, vet inte om det var bra eller dåligt, men tyckte att han behövde det eftersom han åt kvällsgröten dåligt. Jag flyttade in tillbaks i sovrummet, Rasmus somnade själv men märkte nästan genast att han hade kackat. Jag försökte byta på honom i sängen utan att väcka honom men det gick ju inte så han var vaken till 5.30. Jag tror att han somnade själv då också. Det positiva var ju att han sov längre etapper än normalt, men så var han ju nog vaken också.

Vi hade båda förväntat oss något ännu mycket värre fast det här nog var riktigt tillräckligt. Vi ska se vad natt 2 hämtar med sig, jag anar att den kommer att bli värre än den första.

Jo hej

Vi lever alla tre. Det gick bättre än vad jag förväntade men roligt var det ju nog inte. Jag får berätta mera senare, måste samla lite krafter inför nästa natt nu medan Rasmus sover.

Härefter ska vi sova!

Nu har vi då alltså börjat ta tag i Rasmus sömn efter att ha förberett oss psykiskt en tid. Jag vet inte om man nånsin är helt förberedd, men vi ska hoppas på att vi är tillräckligt förberedda iaf.

Vi ska försöka få Rasmus att somna utan bröst, sova i sin egen säng och sluta äta på natten. Jag vet att han ännu kanske behöver ett mål på morgonnatten och det är okej. När nätterna börjar bli ens lite bättre så ska jag också ta tag i hans dagssömner. Nu sover han 3-4 gånger på dagen, en längre (ca 2 timmar) och de andra bara 30 min. Man borde kanske börja med dagssömnerna före nattsömnen, men jag känner att jag inte har krafter att ta tag i dagssömnerna ensam ännu före nätterna blir lite bättre.

Kvällsrutiner har vi haft redan länge, så där har vi bara gjort lite ändringar i och med kvällsgröten och så försöker vi läsa lite sagor vilket vi inte gjort tidigare. Mest försöker ju Rasmus nog äta upp boken, men det slutar han med säkert med tiden.

Rasmus har fått vänja sig att somna utan bröst nu ett par dagar och det fortsätter vi att träna på både på dagen och på kvällen. Jag har ammat honom på en stol bredvid sängen på natten och sedan lagt honom i hans egen säng där han har sovit ända till kl. 5 ena natten och till kl. 6 idag före jag sedan har tagit honom i vår säng. Inte i ett sträck förstås! Den här natten vaknade han med 2,5 timmes mellanrum till skillnad från tidigare exakt 2 timmar. Det kan hända att det bara råkar sig men det känns skönt att se ens en halvtimme till per natt att sova i ett sträck.

Kommande natt är den första som vi ska försöka vara utan att äta. Jag flyttar in i Rasmus rum och pappa ska försöka ta natten med Rasmus. Vi ska se hur det går.

Vi försöker gå ganska snabbt fram och hoppas på det bästa. Om vi skulle ha börjat ta tag i sovandet för t.ex. 2 månader sedan så skulle vi säkert ta det i lite lugnare takt. Förändringen sker knappast över en natt eller två men någon nytta måste det väl vara, mycket sämre kan det inte bli sku man ju tro.